Josefinelust

Josefinelust är uppkallat efter Oscar I:s gemål Josefina, som tyckte om skönheten i naturen. Före namnändringen (i mitten av 1800-talet) kallades platsen Möllebäcksmalen, då Möllebäcken rinner ut här. Josefinelust är känt för den fina utsikten och de lättillgängliga grottorna. Josefinelust har också en fin liten badplats med mycket goda snorklingsmöjligheter.

Går man genom den storstammiga bokskogen i maj är dalen fylld med harsyra, gulplister och lundarv för att nämna några arter. Klipporna här har huvudsakligen formats genom mekanisk vittring och havets erosion. Stigen genom dalen ner mot Skälderviken ringlar genom ett dramatiskt bokskogslandskap och utsiktsplatsen erbjuder en storslagen vy över ett vilt urbergslandskap med lodräta branter, klippöar, raukar och grottbildningar.

Växter vid Josefinelust

Bokskogens historiaBoken invandrade till Skåne för ungefär 3000 år sedan. Den trängde då undan ek-, hassel- och lindskogar, eftersom klimatet blev svalare och fuktigare. I det gamla kulturlandskapet fick bokskogen efter hand ge vika för odlingsmark i form av åkrar och ängar. Bok är ett gammalt namn för träd. Man tror att våra förfäder ristade sina runor i träbitar och barkstycken från boken. Så småningom kallades både ristningarna och trädet för bok.

Ålder Boken blir ca 400 år gammal. Barken Man kan likna stammarna med den grå, släta barken vid väldiga elefantben. Bladen har jämna kanter. De kan vara något vågiga. När de slår ut i början av maj har de fina hår, som skydd för kyliga nätter.Knopparna är långa, ljusbruna och vassa i toppen. Blomknopparna är lite kortare och mulligare än bladknopparna. När bladen har slagit ut, trillar knoppfjällen av. Man kan hitta dem på marken som ljusbruna strutar.

Boken blommar först när den har hunnit bli 40-80 år gammal. Han- och honblommor sitter bredvid varandra på samma träd. De slår ut samtidigt med bladen. Pollenet sprids med vinden och efter blomningen trillar hanblommorna av. Under år med en rik blomning möter man drivor av hanblommor på marken, när de blommat över.

Bokskogen - Träd - Fakta och aktiviteter för pedagoger, barn och skolelever 

Om våren

I maj fylls Josefinelustdalen med harsyra, gulplister och lundarv för att nämna några arter. I ängsskogsfloran på Skallebacken, den lilla bergknallen väster om nergången till Josefinelustmalen, finner man bl. a skogsveronika. I ravinen ner till malen är vegetationen frodig längs Möllebäcken. Strandkvanne växer här. Litet längre bort i skogen skymtar den särskilt efter solnedgången ljuvligt doftande månviolen (Lunaria rediviva). Denna rödlistade sällsynta art är under spridning på Kullaberg.

Många arter av mossor förekommer på klipporna nere vid malen. I de djupt skurna ravinerna ner till klapperstensfälten är berggrunden förmånlig för växterna. De knaggliga brantformationema hjälper till att skapa många olika miljöer för ett stort antal vegetationstyper. Det är också här den flora-, lav- och mossintresserade har mycket att upptäcka.

Josefinelustbäcken

Oscar I:s gemål Josefina tyckte om skönheten i naturen. Därför fick skogen i dalen, bäcken och klapperstenfältet namn efter henne. Före namnändringen kallades platsen Möllebäcksmalen, då Möllebäcken rinner ut här. Det gamla namnet tyder på att kärret ovanför en gång varit fångdamm till en vattenkvarn nedströms i ravinen.

Skallebacken

Den lilla bergknallen kallas för Skallebacken det sägs att detta ska vara en gammal avrättningsplats och att offerstenen på parkeringen har använts för detta ändamål. Den kan också ha fått namn efter Carl von Linné. Han skrev i sin Skånska resa 1749, att Kullaberg var ett skalligt fjälliknade berg. Betesdjuren på 1700-talet höll rent från träd och buskar, så bergknallarna på hela Kullaberg syntes tydligare.

Offerstenen

Den stora stenen på parkeringen sägs vara en offersten från forna tider. Tittar man lite extra på stenen, kan man se, att det finns små runda och avlånga fossilgångar av en sandmask från den kambriska perioden. Den inföll för 570 - 500 miljoner år sedan. Inlandsisen har troligtvis lämnat kvar den här, när den smälte.

Grottor vid Josefinelustmalen

Nere på strandmalen kan man, ca 10 meter upp i sluttningarna, hitta ett flertal små grottor. Dessa hänför sig till Litorinahavet för ca 6000 år sedan. Litorinavallar ser man för övrigt lite här och var i Kullabygden på denna höjd. De flesta grottorna på Kullaberg är bildade vid denna havsnivå. Området gjordes tillgängligt i mitten av 1800-talet genom att Gustaf Elfverson på gamla Kullagården lät bygga trappor och utsiktspunkter ner till Josefinelustmalen.

Större Josefinelustgrottan

Större Josefinelustgrottan vittnar om den begynnande turismen med inristningar av namn och symboler i bergväggen samt inredd med bänkar. Den inreddes första gången redan i mitten av 1800-talet. I början av 1900-talet fanns det ett mindre träbord och en träsoffa längst in. På lite avstånd ser man tydligt de olika stupande spricksystemen, som orsakat bildandet av denna lättillgängliga grotta. Mynningen står ut en bit från grottan då taket är förkortat genom frostvittring. Josefinelustgrottan ligger nästan gömd inne i berget och är väl skyddad från havsvinden 7 meter över havsnivån. Grottbildningen består av en inre del den egentliga grottan och en yttre del, som utgör en cirka 10 meter lång klyfta utan tak med vertikala väggar. Marken i klyftan sträcker sig brant ner mot klapperstensmalen, som består av en stor mängd vattenslipade stenar.

Fredrik Vll:s grotta

Fredrik den Vll:s grotta ligger till väster om Josefinelustmalen. Man får klättra över en mindre bergformation samt upp på en liten backe med träd, innan man kommer fram till grottöppningen. Grottan ligger 8,3 meter över havet, är 6 meter djup och 2,5 meter bred. Grottan liknar lite den grotta, som Ronja Rövardotter bodde i under somrarna. Fredrik Vll grottans mynning ligger dold från havet och vetter mot öster. Grottan sammanfaller delvis med en brunröd kullaitgång, samma bergartsgång som den Mindre Josefinelustgrottan. Själva grottan består av en nästan kvadratisk grundplan med ett välvt tak av kullait. Väggarna är av gnejsgranit. Under 1890-talet rensade kapten Elfverson bort rasmassor och byggde en mindre trappa ner till grottan, så att turisterna lättare skulle komma ner utan risk för att falla.

Mindre Josefinelustgrottan

Mindre Josefinelustgrottan ligger öster om Josefinelustmalen vid Trollmalen som ligger bakom klipporna. Det finns en sten- och metalltrappa som leder över till Trollmalen, för det ska vara möjligt att ta sig dit utan rep. Den mindre platån ovanför Större och Josefinelustgrottorna, men den är smal och har branta stup, så vi rekomenderar inte större skolgrupper att klättra dit. Stigen som leder ner till Mindre Josefinelustgrottan är en smal brant och stenig stig och svår att gå med större grupper. Denna grottan är formad i en kullaitgång. Mynningen vetter åt öster och läget är mycket skyddat inne i en liten vik. Grottan är relativt liten och efter den arkeologiska utgrävningen finns ett djupt hål in i berget. Den rödlistade och fridlysta glansbräken växer inne i grottan.

Stenåldern

Stenålderns människor har inte bott stadigvarande i någon grotta på Kullaberg. Möjligen har man besökt några av dem, som Mindre Josefinelustgrottan där någon person också har suttit och slagit flinta på den mindre platån ovanför själva grottan. När människor under senmesolitisk tid använde den Mindre Josefinelustgrottan och platån ovanför, var den större Josefinelust helt vattenfylld.

Arkeologiska fynd inne i Mindre Josefinelustgrottan och Fredrik Vll:s grotta

Under några veckor i juni och juli 1958 undersöktes Mindre Josefinelustgrottan av Bengt Salomonsson. Han hittade små flintavslag, spån, en knacksten, en tvärpil, en trindyxa och flera spånskrapor. Dessa fynd vittnar om att människor under mesolitisk tid använt grottan både som tillslagningsplats för tillverkning av flintredskap och som anhalt för jakt och beredning av mat. Tvärpilen, som är tillverkad av flinta, är en relativt stor pilspets. Den är 3 cm lång och ca 1 cm bred vid eggpartiet och dessutom lite skadad på ena sidan. Den är troligtvis från senmesolitisk tid, dvs. Erteböllekulturen.

Inne i Fredrik Vll:s grotta gjordes arkeologiska utgrävningar 1902 av Gustav Retzius och Hans Wallengren. De fann träkol och kollager från eldstäder, en flintskrapa, en kärnyxa i flinta, flera flintblock samt en bennål. Arkeologerna hittade även rikligt med fiskben och andra djurben som var märgkluvna eller eldskadade. De arkeologiska fynden i grottan tyder på en datering till stenåldern, men kan mycket väl vara från tiden innan grottan fylldes med vatten under Litorinatiden. Det finns även kreatursben som är daterade till vikingatid, det vill säga mellan åren 780-1015.