Kullaberg

Utsikt mot Åkersberget.

Kullabergs naturreservat

Östra Kullaberg inrättades som naturreservat 1965 för att bevara det omväxlande landskapet med klippterräng, skogar och öppna kulturmarker. 1971 blev också västra Kullaberg reservat och naturvårdsarbetet inom hela området kunde samordnas. 1986 bildades ett 300 m brett bälte runt Kullabergs kusten till ett marint reservat med syfte att bevara havsbottnens flora och fauna så ostörda som möjligt. I Kullens farvatten möts Skageracks salt- och Östersjöns brackvatten, vilket skapar förutsättningar för en bred artsammansättning. Kullabergs Naturreservat är ett Natura 2000 omdråde.

Läs mer här varför Kullaberg är ett Natura 2000 område.

Fågelreservat

1995 bildades ett fågelreservat på östra Kullaberg, mellan Valdermarsgrottan och Djupadal, för att skydda pilgrimsfalkarna som häckar där. Viktigt att veta: Från den 1 mars till den 15 juli är det förbjudet att vara i fågelreservatet . Genom att visa hänsyn och vara försiktiga när vi rör oss på Kullaberg bidrar vi till att bevara mångfalden i naturen. Det är trots allt en liten uppoffring att lämna känsliga delar av berget ostörda under en kort tid av året, för att pilgrimsfalken och andra fåglar skall få häcka ifred. Då ger vi oss själva och kommande generationer möjlighet att få njuta av falkens hisnande jakter i luftrummet. En magnifik naturupplevelse av högsta klass!

Pilgrimsfalk

Kullabergs pilgrimsfalkarVarje år ringmärker Kullabygdens Ornitologiska Förening pilgrimsfalksparets ungar. Pilgrimsfalken är en av vårt lands sällsynta häckfåglar. Sammanlagt har vi idag ca 150 par, varav de flesta i norra Sverige. Efter en dramatisk tillbakagång under 1950- och 60-talet p.g.a. miljögifter, förföljelse, äggsamlare och falkenerare, var arten nära att utplånas som svensk häckfågel. Endast ett tiotal par fanns kvar när situationen såg som mörkast ut. Kullaberg har sedan mycket länge varit en klassisk häckningsklokal för pilgrimsfalk. Som mest lär 5-6 par ha häckat under 1800-talet. I början på 1900-talet fanns 2-3 par och 1962 försvann det sista falkparet efter att boet blivit plundrat. När pilgrimsfalken, efter drygt 30 års frånvaro, 1995 åter började häcka på Kullaberg sågs detta därför med mycket positiva ögon bland såväl ornitologer som naturintresserad allmänhet. Detta märks inte minst på den stora uppmärksamhet falkarnas återkomst har rönt i bl.a. press, radio och tv. Idag har ytterligare hot mot falkarna tillkommit, det s.k. rörliga friluftslivet. Kullaberg är vårt lands mest frekventerade naturreservat, som årligen besöks av ca 500.000 personer. Så många besökare på ett begränsat område kan naturligtvis innebära en konflikt med den natur man vill skydda. Särskilt uppenbart blir detta när många besöker området just för att idka ett aktivt friluftsliv och därmed avlägsnar sig från de normala stråken. Man ger sig t.ex. gärna ut och klättrar i branterna, fiskar från klipporna, dyker längs stränderna eller ligger och solbadar i vikarna.

Här finns fler uppgifter om pilgimsfalkarna i Helsingborg och Kullaberg.

Kullabergs geologi

Pegmatitgång i ett stenblock.

 
Kullabergs geologi Kullaberg är en urbergshorst genomdragen av grönstensgångar. Den ansluter till Kullahalvöns sedimentära bergarter i söder men stupar i övrigt direkt ned i havet. Berget är där sönderbrutet i klippiga uddar, raukar och vikar med stränder av rullsten s.k. malar. Marken består av moräner präglade av underliggande berggrund och näringsinnehållet växlar efter förekomsten av grönsten.

Från början var Kullaberg ett högt berg med spetsiga toppar

Kullaberg är en 200 miljoner gammalt nederoderad urbergshorst, som formats genom att två sprickor uppstått i jordskorpan. Mellanpartiet dvs. horsten står kvar, medan berggrunden sjunkit ner på vardera sida om detta parti. Urberget består huvudsakligen av den metamorfa (omvandlade) bergarten gnejs, vars färg är rödaktigt grå. Sprickor i bergets längdriktning är fyllda med två gångbergarter: diabas (svart) och närbesläktad kullait (brunröd). Den senare är speciell för Kullaberg och upptäcktes så sent som 1899. Kullait kan studeras vid Josefinelust. Tvärs över berget i sprickor och veckningar finns bl.a. amfibolit och porfyrit. I Diamantklippornas svarta amfibolit kan man se hornblände och en del granater, tyvärr olämpliga för smycken. Namnet Diamantklipporna kommer av att de små hornblände bitarna på klipporna bländar ögat i solljus.

För 12 000 - 16 000 år sedan var Kullaberg en vindpinad ö med stora glaciärer, steniga marker och låg växtlighet. Klimatet var högarktiskt, jämförbart med dagens Grönland. I Håkulls mosse har man hittat ett lårben från en isbjörn som levde här för 14 500 år sedan. Isbjörnsbenet finns med i Krapperups utställning "Berget och borgen". Eftersom berget spricker varje vinter, då det bildas is i sprickorna, srängs det loss små och stora stenbitar som kan falla ner, och då får berget rundare toppar. Stenarna som faller ner till havskanterna har slipats mot varandra av vågorna i tusentals år. Dessa stenar har bildat klapperstensfält med underbara rundade stenar mellan klipporna.

Kullaberg är ett unikt kulturlandskap

Kullaberg har präglats av människor i närmare 10 000 år och det är få platser på berget som människorna inte har utnyttjat för att överleva eller förlusta sig på. Det finns många spår i landskapet som visar på bergets långa historia. De enda platserna som är orörda är de brantaste klipporna där inte getter och får har kommit åt att beta. Det finns många spännande kulturplatser att besöka på Kullaberg. Naturum Kullabergs skolverksamhet erbjuder kostnadsfria forntidsdagar för förskolebarn och skolelever. Skolpedagoger kan boka sten-, brons-, järn-, eller medeltidsdagar på naturum Kullabergs skolverksamhet. Vi kommer också in på forntid- och kulturhistoria under våra grottvandringar.

Kullabergs kulturlandskapet ruvar på en spännande historia från istid till badort.

Se filmen om badkulturen i Mölle 1909

Efter istiden utvecklades Kullaberg till ett skogslandskap där ädellövträd dominerade. Efterhand (1500-1000 f Kr) ersattes denna skog huvudsakligen med ekskog, som under järnåldern (omkring 600 e Kr) togs i anspråk av människan. I samband med detta minskade ekskogen och bokskog uppträder på större arealer. Samtidigt utvecklades kulturmarker med gräs och ljung- och enbuskmarker troligen i form av ekhagar. På 1500 -1600-talet skövlades skogen nästan helt och ljunghedar ibland med enbuskar tog över stora delar av berget. Bokskogen fanns endast kvar omkring Kullagården samt mellan Björkeröd och Himmelstorp då använda som ollonskog eller som inramning av ängar och åkrar. Detta öppna hedlandskap planterades i slutet av 1800-talet huvudsakligen med svarttall. Endast på höjder med tunna jordlager dröjde heden kvar medan andra oplanerade områden växte igen med buskar och björkträd.

Här kan du läsa om hembygdshistoria i Kullabygden.

En rik och varierande flora

På Kullabergs sluttningar är växtligheten mycket varierande beroende på väderstreck, geologi och historia. Området rymmer flera olika miljöer som bokskogar, myrar, betesmarker, krattskogar och kala klippor. Ett mycket stort antal arter förekommer och man kan hitta rariteter som rosenlök, kungsmynta, glansbräken och dvärgjohannesört. Växten vårvial finns bara på Kullaberg och på en annan plats i landet. Här finns drygt 200 mossarter och 20 björnbärsarter. En av dessa björnbärsarter är unik och heter "Rubus kullensis". Den upptäcktes för ett sekel sedan. Totalt finns hela 70% av vår svenska flora på Kullaberg om man bortser från rena fjällväxter.

Lär dig mer om växterna i Virtuella Floran. 

Här kan du läsa mer om fridlysta växter och djur i Skåne.

Ett myller av djur

Många av våra svenska djur är vanliga på Kullaberg, som hare, kanin, rådjur och kronhjort. Vi har även rovdjur som räv och grävling och med lite tur kan man få se huggorm eller snok. Kom ihåg att alla kräldjur är fridlysta i hela landet. Kullaberg är även känt för sin stora förekomst av insekter, särskilt skalbaggar. Omkring 275 fågelarter har observerats här. Av dessa häckar ett 90-tal på berget. Rödhake och gransångare är vanliga och man kan även få höra rosenfink. Ormvråk, korp, tornfalk och sparvhök är andra fåglar man har en chans att få se. Vi är mycket glada över att pilgrimsfalk trivs på berget igen. Vid storm dyker ofta ovanliga havsfåglar som stormfågel, havssula och labb upp ute från Atlanten. Det speciella läget, där Kullaberg skjuter ut som en spets mellan Östersjöns brackvatten och det salta Kattegattvattnet, ger förutsättningar för ett intressant marint liv. Fisklivet är rikt och det finns flera arter av kräftdjur, sjöborrar, snäckor och musslor.