Välkommen in för att ta dig ut!
Ängar och betesmarker är naturliga gräsmarker som har betats eller slagits under många hundra år. Betesmarker som aldrig har gödslats eller plöjts är särskilt artrika och värdefulla och kallas för naturbetesmarker. Det är de vi vårdar och återskapar i våra naturreservat.
Ängar och betesmarker tillhör Skånes artrikaste miljöer. Men de blir allt färre. Därför är arbetet med att återskapa och bevara ängar och naturbetesmarker i skyddad natur så viktigt. å ängs- och betesmarker samlas blommor, fjärilar, fåglar och bin, en biologisk mångfald som inte bara är vacker – den är livsviktig! Alla arter har rätt att existera för sin egen skull men den biologiska mångfalden är också viktig för vår överlevnad. Blomrika ängar och naturbetesmarker lockar pollinatörer som bin, humlor och fjärilar, som är livsviktiga för vår livsmedelsproduktion. Ett rikt och levande landskap gör oss dessutom bättre rustade för framtidens klimatförändringar.
Ängar och betesmarker är en viktig del av kulturlandskapet och en länk till vår historia och till äldre tider här i vår del av Skåne, där den gemensamma utmarken, den så kallade Kulla fälad, som sträckte sig från ända från Kullaberg ner till Helsingborg, var en viktig del av landskapsbilden. Men ängar och betesmarker har blivit allt färre i vårt samhälle. Förr var det en självklarhet att djuren betade och att ängarna slogs, men idag växer många betesmarker igen eller har omvandlats till skogsplanteringar eller åkrar. Det är därför arbetet med att återskapa och bevara ängar och naturbetesmarker i skyddad natur är så viktigt.
I våra naturreservat arbetar naturvårdarna året runt för att hålla landskapet öppet och varierat. Naturvårdsarbetet följer årstidernas växlingar. På vintern handlar det mesta om underhåll och planering. Framåt våren röjer vi buskar och sly, bränner av förvuxet gräs och ljung, stängslar in betesmarker till betesdjuren och tar bort invasiva främmande arter som hotar den naturliga floran. På sensommaren slåttrar vi, för att behålla artrikedomen på ängarna.
På vintern och våren röjer djurhållarna i beteshagarna för att hålla landskapet öppet. Många växter som djuren äter behöver ljus och öppna ytor. När sly och buskar tas bort kan gräs, örter och blommor växa bättre, vilket ger mer och bättre föda till betesdjur som kor, får och getter. Samtidigt bevarar vi ett kulturarv som formats av
jordbruk och bete under hundratals år.
Djurhållarna underhåller ständigt stängslen som omgärdar beteshagarna. Detta för att djuren inte ska kunna ta sig ut, eller skada sig på trasiga stängsel, men också för att skydda betesdjuren från rovdjur eller andra djur utifrån.
Tidigt på våren bränner vi kontrollerat bort gammal växtlighet i vissa områden. Detta gör att vårsolen når marken så att frön kan gro. När betesdjuren inte hinner äta upp all växtlighet eller helt saknas, kan bränning vara ett komplement till bete och slåtter. Bränningen är kontrollerad och syftar till att vårsolens strålar ska nå ned till marken. Solljuset gör att blommornas frön gror och att ängen bjuder på en större blomsterprakt.
Ängen är en av våra allra artrikaste naturmiljöer, med uppemot 50 växtarter per kvadratmeter. Exempel på ängsblommor är gullviva, mandelblom, blåklocka och olika orkidéer. Blomrika ängar är dessutom ett paradis för pollinatörer. Att de olika växtarterna lockar till sig olika sorters insekter gör den än mer artrik. Mångfalden är stor, men ängen är numera ett ovanligt inslag i landskapsbilden.
Under augusti-september slår vi ängsmarker manuellt. Vi gör det på sensommaren för att så många blommor som möjligt ska hinna frö av sig inför kommande års blomningar. I ängen hittar du rara blommor som gullviva, mandelblom, men också blåklocka, ängsvädd och orkidéer. Slåtter och efterbete krävs för att bevara detta artrika kulturarv.
Extensivt bete?
Vad är en invasiv främmande art? Varför bekämpar vi dem?
Parkslide, balsamin, lupiner, armeniskt björnbär, vresros
Till vår hjälp har vi : xxx
Länka till en sida med de olika arterna?
Ljunghedar har funnits i över 5000 år och de har haft stor utbredning i södra Sverige. Under 1800- och 1900-talen försvann nästan alla ljunghedar på grund av igenplantering med skog, uppodling och spontan igenväxning. Förlusten av ljunghedar de senaste 150 åren har lett till att många av de arter som trivs där försvunnit eller blivit allt mer sällsynta. För många av de rödlistade arterna (arter som riskerar att försvinna helt) är ljungheden en av de viktigaste livsmiljöerna.
Vi är en del av projektet Heath LIFE där vi återskapar de olika typerna av hedmarker. Genom röjning av träd och buskar, småskalig naturvårdsbränning och ett anpassat bete får arter som sandödla, alkonblåvinge, svartfläckig blåvinge, hårginst och ljungögontröst en ny framtid. Läs mer om projektet Health LIFE här.
I vår kommer vi att röja slån och till hösten kommer vi att dra upp sly och avverka skog. De reservat som omfattas av detta projekt i Höganäs kommun är Västra Kullaberg, Jonstorp- Vegeås mynning och Nyhamnsläge- Strandbadens kusthed.
Men inget bete utan djur. De är de sanna naturvårdarna. När de trampar runt sprider de frön och frilägger jord där nya växter kan gro. En sidoeffekt av deras bete är att ingen växt tar överhanden, i stället kan många växter kan samsas på liten yta. De kan beta på steniga och svårtillgängliga platser, mark som vi inte annars kunnat använda. Men var kommer djuren ifrån? Vi samarbetar med en mängd olika djurhållare som förser våra beteshagar med djur som kor, tjurar, får och getter. Utan djurhållare inga betesdjur i våra naturreservaten.
Korna är våra ovärderliga medhjälpare i beteslandskapet! Deras bete är varierat och det tunga trampet från klövarna skapar ytor där frön kan gro och bla orkidéer trivas. I trampet och jord-/sandblottorna som djuren bökar fram blir det fina livsmiljöer för andra arter som vilda bin eller sandödlor. Dynglevande insekter trivs i komockorna.
Om betesmarkerna är under igenväxning och håller på att sluta sig kommer en fårbesättning till sin rätt. De är experter på att röja bort undan nya skott och björnbär. I blomrika/artrika marker ska man undvika får, då de äter blommor och knoppar allra först. Getter är också bra betesdjur att använda i otillgängliga och marker som växt igen.
När hästar går i för små betesmarker trampar de sönder grässvålen och orsakar skador på trädens bark. Men i på stora ytor kan de vara utmärkta betesdjur. Hästarna är också tunga och skapar blottor i markskiktet. Dynglevande insekter trivs i hästarnas bajs.
På Länsstyrelsen Skåne arbetar med att bevara de värdefulla miljöerna, men det är ett arbete som kräver många händer, så vi gör det inte ensamma utan tillsammans med andra aktörer. Vi samarbetar med djurhållare, ideella intresseföreningar, volontärer, arrendatorer, markägare, entreprenörer, kommuner och Skogsstyrelsen med flera statliga myndigheter.
Alla kan bidra – ingen insats är för liten:
Tack till alla som hjälper oss att bevara den biologiska mångfalden. Tillsammans gör vi skillnad, både nu och för framtiden.