Under augusti-september slår vi 40 hektar ängsmarker manuellt, i ca 30 skånska naturområden! Vi gör det på sensommaren för att så många blommor som möjligt ska hinna frö av sig inför kommande års blomningar. I ängen hittar du rara blommor som gullviva, mandelblom…men också blåklocka, ängsvädd och orkidéer. Slåtter och efterbete krävs för att bevara detta artrika kulturarv.
Ängen – artrik men ovanlig
Ängen är en av våra allra artrikaste naturmiljöer, med uppemot 50 växtarter per kvadratmeter. Exempel på ängsblommor är gullviva, mandelblom, blåklocka och olika orkidéer. Blomrika ängar är dessutom ett paradis för pollinatörer. Att de olika växtarterna lockar till sig olika sorters insekter gör den än mer artrik. Ängsmetallvingen är beroende av ängssyra för att kunna lägga sina ägg, medan ängsblåvingen behöver klöverväxter som käringtand och getväppling. Sotnätfjärilen är än mer specifik och finns bara om också vändrotsväxter hittas i området. Mångfalden är med andra ord stor, men ängen är numera ett ovanligt inslag i landskapsbilden.
Ängen – sköts genom slåtter
Årligen slår länsstyrelsen ca 40 hektar ängsmark i ett 30-tal skånska naturreservat och annan skyddad natur. Gräset slås med lie eller maskin och en stor del av arbetet görs med hjälp av Skogsstyrelsens arbetslag. Det är inte betesdjuren som gör det stora jobbet här. Kor, får och hästar släpps först in sedan höet är bärgat. Slåttern sker som regel först i augusti, lagom till att ängens blommor har hunnit fröa av sig. Slåttern är den stora skillnaden mellan slåtteräng och naturbetesmark.
Ängen och naturbetesmarken har många likheter
Ängen är liksom naturbetesmarken resultatet av att många generationer bönder har använt dessa gräsmarken för att få foder till sina djur. Båda är rika på blomväxter och insekter, samtidigt som båda är fattiga på näring. Skillnaden är att det historiskt var betesmarken som gav djuren friskt sommargräs, medan ängens hö stillade hungern under vinterns installning. Även om många blommor återfinns i såväl äng som naturbetesmark hittar du bara de riktigt tugg- och trampkänsliga arterna i just ängsmarken som betades först på sensommaren.
Igenväxning och gödning hotar ängen
Både ängsväxterna och naturbetesväxterna är undanträngda i dagens gödslade landskap. Igenväxning med högt gräs, sly och buskar, samt trädplantering är andra hot. Ängsväxternas speciella anpassningar till slåtter gör dem än mer sårbara. Det är därför av stor betydelse att gammal ängsmark sköts med traditionell slåtter och att höet tas bort, samt att betesdjuren släpps in först sedan ängens blommor fröat av sig. Fortsatt överflöd av ljus och brist på närig är nyckeln till konkurrensen i de gamla gräsmarkerna. En konkurrens som nu visar sig i en stor mångfald av skyddsvärda arter.
Njut av blommorna på håll
Ängen står i full blom i juni-juli, då kan du njuta av dess blomning. Men ängens blommor är känsliga för tramp, så njut av dem på avstånd och gå med försiktighet. Man får som regel inte plocka blommor i naturreservat och nationalparker, flera favoriter är dessutom fridlysta i hela landet. Det är därför en bra regel att inte plocka blommor i ängar. Nu inför slåttern är de flesta blommor överblommade och det är extra viktigt att ingen går och trampar ned växtligheten som behöver stå upp för att kunna slås.